Anahlström

Så... gårdagen var den märkligaste dagen på länge. Den började såsom många andra med att herr Jacob af Slödderhjerta väckte mig med Jägerflaskan redo. Får mer eller mindre order om att jag skall hoppa in i hans polares punkband för en spelning i Onsala samma kväll. Inget mer med det, så efter tvivelaktiga tvångstatueringar och ett lock ljummen folköl stod jag på scen med De Döda Kyrkråttorna som levererade ett jäla röj. Inte en trosa var torr när vi var klara. Även kvinnorna såg roade ut. Fjollelulija.

Sen så vidare till Kukälv för mer tvivelaktig sprit och bögerier. Allt var förhållandevis relativt smärtfritt tills herr Anahlström skulle åka hem igen, efter att undertecknad steg av bussen. I ett infall av djupsinnighet satte jag mig vid min gammelfarfars grav här i Jörlanda och filosoferade en stund. Så efter tio minuter står plötsligt en stor schäfer bredvid mig... den bara står där och glor tomt på mig och gravstenen, fram å tillbaka med blicken, helt tyst förutom de tunga andetagen. Djupt inne i mitt alkoholfuktade sinne kommer jag på att om man blir "attackerad" av en hundjävel så ska man va helt still. Inte för att ja hade mycket annat ja kunde göra men still satt jag. Sen efter ett tag slår den ner blicken lite uppgivet å går iväg ner mot ån. Jag sprang iväg åt andra hållet som en liten flicka.... 

För varje timme som gått har jag blivit mindre å mindre säker på om det hände på riktigt, men ja har inte sovit en minut sen dess, så nog var det allt sant å det var så jävla läskigt att ja nästan gick å satte mig i kyrkan i morse. Ja fy fan.

Psykopaten signing out.