Omänsklig förvirring - del 2 (Tack å hej!)
Enligt statistiken här så har över 200 pers läst det förra inlägget, rätt sjukt. Tackar för det!
Jag har funderat till och från på att starta en lite seriösare blogg med inlägg som dessa, även om det egentligen är emot mina egna ideal. Det känns ju sjukt pretentiöst egentligen. Men jag blev ändå lite inspirerad av er 200 läsare... Jaja, vi får väl se hur det blir med det.
Jag vill egentligen inte verka sur, gnällig och negativ, även om jag tror att människan är född sådan. Men ibland är det inte lätt att stänga ute galenskaperna som så desperat tränger sig på från alla håll... Har fått en hel del respons på mitt förra inlägg, mestadels positivt men också en del "äh låt folk vara", "du är bara avundsjuk" eller min personliga favorit "bara för att du inte lyckas vara som alla andra, betyder det inte att vi inte kan vara det :P" (ja, smileyn var med, fantastiskt faktiskt!).
Det må väl va hänt att folk tycker så. Jag tar inte illa vid mig iallafall, för uppenbarligen har dessa individer helt missat poängen. Vilket i och för sig också antagligen är mitt fel, eftersom jag som vanligt formar ett fantastiskt inlägg i huvudet men misslyckas å det grövsta att få ner det till text. Hjärnan är som vanligt i något halvmosigt tillstånd vilket lär märkas på detta inlägget, då jag skrivit till lite här och där när jag kommit på det.
Jaja, hur som helst ville jag bara säga att jag inte kommer fortsätta med denna bloggen, om det finns intresse för lite vettigare åsiktsspridning får ni gärna säga det, det värmer. Jag har på något sätt lovat mig själv att ta tag i mitt liv (hur man definerar den saken är dock en annan sak), och någonstans måste man ju börja, så jag gör det här.
Tack till er som läst mitt trams - mer blir det inte på ett tag. Ha det fint! :)
Jag har funderat till och från på att starta en lite seriösare blogg med inlägg som dessa, även om det egentligen är emot mina egna ideal. Det känns ju sjukt pretentiöst egentligen. Men jag blev ändå lite inspirerad av er 200 läsare... Jaja, vi får väl se hur det blir med det.
Jag vill egentligen inte verka sur, gnällig och negativ, även om jag tror att människan är född sådan. Men ibland är det inte lätt att stänga ute galenskaperna som så desperat tränger sig på från alla håll... Har fått en hel del respons på mitt förra inlägg, mestadels positivt men också en del "äh låt folk vara", "du är bara avundsjuk" eller min personliga favorit "bara för att du inte lyckas vara som alla andra, betyder det inte att vi inte kan vara det :P" (ja, smileyn var med, fantastiskt faktiskt!).
Det må väl va hänt att folk tycker så. Jag tar inte illa vid mig iallafall, för uppenbarligen har dessa individer helt missat poängen. Vilket i och för sig också antagligen är mitt fel, eftersom jag som vanligt formar ett fantastiskt inlägg i huvudet men misslyckas å det grövsta att få ner det till text. Hjärnan är som vanligt i något halvmosigt tillstånd vilket lär märkas på detta inlägget, då jag skrivit till lite här och där när jag kommit på det.
Jaja, hur som helst ville jag bara säga att jag inte kommer fortsätta med denna bloggen, om det finns intresse för lite vettigare åsiktsspridning får ni gärna säga det, det värmer. Jag har på något sätt lovat mig själv att ta tag i mitt liv (hur man definerar den saken är dock en annan sak), och någonstans måste man ju börja, så jag gör det här.
Tack till er som läst mitt trams - mer blir det inte på ett tag. Ha det fint! :)
Kommentarer
Trackback
